Finnskogleden

Finnskogleden

Denna 24 mil långa led går igenom skogarna i norra Värmland och Hedmark på norska sidan, slingrande över gränsen. Jag har gått ungefär två tredjedelar av leden, från starten i Morokulien och upp till i närheten om Medskogen. Det här är inte den finaste vandringsled jag gått, men inte heller den sämsta.

Om vi ska börja med det fina med leden, så är det att den går igenom en del fina skogsområden där man med största sannolikhet inte möter en människa. Detta ger lite vildmarkskänsla, trots att leden aldrig är speciellt långt från närmaste väg eller by. Det andra positiva är de mysiga övernattningsstugor som finns längs leden. De ligger oftast ensligt belägna, har mycket historia och är gratis att övernatta i. Det tredje skulle jag säga är själva historien bakom leden, hur finska immigranter bosatte sig i dessa skogstrakter nära gränsen och hur många av stigarna (och stugorna) är kvar efter denna epok. Många platser fullkomligen andas historia, vilket är rätt unikt när det gäller vandringsleder.

Det negativa med leden är, för det första, att den ofta går igenom ganska tråkiga skogslandskap. Ibland är det fina skogar ja, men det är också mycket vandring på tråkiga skogsbilvägar och över hyggen. För det andra, så är stora delar av leden sällan vandrad och inte så välskött. Vissa partier av leden (tex. vid Sjutorpsrundan) är det mycket fin led, medan andra partier är leden igenväxt, otydlig och mycket dåligt markerad. För det tredje, så är det dåligt med riktigt fina utsikter, något som blir lite tråkigt i längden. Jag skulle gissa att utsikterna blir bättre under den sista tredjedelen av Finnskogleden när leden närmar sig Trysilfjällen, men den sträckan har inte jag gått så det kan jag inte uttala mig om.

Info om leden samt kartor finns på Finnskogledens hemsida HÄR.

Observera att jag gick denna led sommaren 2016, så ledens tillstånd och omvårdnad kan ha förändrats sedan dess, både till det bättre och sämre.

Jag gick Finnskogleden som en del i min långa vandring mellan Strömstad och Storfjord 2016. En vandring som nu har blivit bok, läs mer om den HÄR.

Vandring över myrar och genom skogar längs Finnskogleden. På vissa sträckor finns gamla spänger över myrarna som oftast håller, men på andra sträckor finns inga spänger alls och det kan vara rätt blött.
Ibland går leden i fina skogspartier med lugna skogstjärnar, då känns det faktiskt som om man är i en vildmark.
Jag tar vatten från bäck nära leden. Vattnet i bäckar i skogsområden är fint att dricka, men närmare byar, stora vägar och jordbruksmarker ska man vara lite försiktig.
Ritamäki finntorp är idag naturreservat. Detta torp är en av sju finntorp som låg nära varandra och idag finns en vandringsrunda förbi dessa torp (eller rester av torp) som är en fin dagstur (Sjutorpsrundan). Vid Ritamäki brukar det vara servering under högsäsongen på sommaren.
Lebiko är ett annat av de sju torpen, på norska sidan. Det ägs nu av den norska turistföreningen och är en övernattningsstuga.
Leden korsar gränsen många gånger och följer ibland gränsgatan en bit.
Så här ser det ofta ut. Leden går genom produktionsskog i alla ålder, från kalhygge till fullvuxen skog. Där leden går över hyggen eller igenväxta hyggen är ibland stigen borta och man får förlita sig på markeringarna.
Enstaka utsikter öppnar sig ibland, men de storslagna utsikterna uteblir.
Abbortjärnsberg är också det ett gammal finntorp. Idag är det naturreservat och stugan är öppen som rast- och övernattningsstuga.
Mysig kväll i Abbortjärnsbergsstugan.
Skyltar visar (ibland) vägen. På den norra halvan av leden finns olika alternativ att gå, något som är lite förvirrande.
Älgklinten skymtar mellan träden.