Södra Kungsleden

Södra Kungsleden

På 1970-talet fanns ambitionerna att utöka Kungsleden (som går mellan Abisko och Hemavan) till att sträcka sig genom hela den svenska fjällkedjan. Det visade sig vara svårt, men projektet mynnade ut i bildandet av Södra Kungsleden. Den sträcker sig från Transtrand (där Sveriges sydligaste fjäll ligger) upp genom Dalafjällen till gränsen mot Härjedalen (som ligger nära Grövelsjön).

Södra Kungsleden är relativt okänd och få vandrar denna led. Bland de få som vandrar är de flesta tyskar. Det finns nämligen en populär vandringsguidebok i Tyskland som beskriver Kungslederna, både den norra och den södra. Tyskarna har därmed tillgång till betydligt mer information om leden än vad som finns på svenska. I den tyska guideboken innefattar Södra Kungsleden även den vidare sträckningen genom Härjedalen- och Jämtlandsfjällen upp till Storlien, så de tyskar som vandrar här menar ofta hela sträckningen Transtrand- Storlien när de pratar om Södra Kungsleden.

Det är ca. 20 mil mellan Transtrand och Härjedalsgränsen (Södra Kungsledens officiella sträckning). Gränsen går dock rakt igenom ett fjällområde så det är ett ganska knepigt ställe att avsluta en vandring på. De flesta som går leden väljer därför att avsluta i Grövelsjön (ca. 18 mil) eller fortsätta hela vägen upp till Storlien (ca. 36 mil).

Jag gick denna led under sommaren 2016, som del i min långa vandring mellan Strömstad och Storfjord. Det har nu blivit en bok, läs mer om den HÄR.

Överlag tycker jag att det är en mycket fin vandringsled som överraskade mig positivt på många sätt. Men det bör också nämnas att inte alla delar av leden är lika fina.

Den första delen av leden, genom Transtrandsfjällen och Fulufjällets nationalpark bjuder på fina stigar, vackert lågfjällslandskap och (för det mesta) lättvandrad terräng. Här gick jag och var nästan konstant överraskad över att det var så fint, men så få vandrare! Sträckan efter Fulufjället och Grövelsjön sjunker tyvärr kvaliteten på leden. Genom Drevfjällets naturreservat fortsätter det vara fina, omväxlande landskap, men själva leden är sämre. Det är så pass lite trampat att det ibland är svårt att se vart man ska och markeringarna är också undermåliga. Dessutom ska man igenom flera stora myrområden i detta naturreservat och eftersom det inte finns några spänger så är det bara att klafsa rakt igenom myrarna och hoppas att det inte är för djupt. Vattentäta kängor med ganska höga skaft eller stövlar är att rekommendera på denna sträcka. Mellan Flötningen (där det finns en liten mataffär) och Grövelsjön kommer den tråkigaste sträckan av leden, där man går långa bitar på tråkig skogsbilväg. Det här känns mest som en transportsträcka. Norr om Grövelsjön blir det fint igen, riktigt fint. Fortsätter man upp till Storlien så går man igenom det vilda, vackra, steniga Rogen naturreservat, därefter över lågmälda, lättvandrade fjäll i Härjedalen och slutligen förbi höga, spetsiga toppar vid Helags och Sylarna.

Hela sträckan Transtrand- Storlien är en vandringsled i klass med norra Kungsleden. Inte lika höga fjäll, men lika varierande och spännande landskap. Södra Kungsleden har också den fördelen att den går igenom fjällområden med betydligt färre besökare, så man slipper den rusning och stress som kan vara på delar av norra Kungsleden. Man är ofta helt själv i vildmarken.

Längs Södra Kungsleden finns många öppna rast- och övernattningsstugor, men man kan inte sova inomhus alla nätter så tält är nästan ett måste. Proviantera kan man göra på flera ställen längs leden, tex. Flötningen, Grövelsjön och Ramundberget, samt i de STF-stugor som finns längs norra delen av leden.

Länsstyrelsen i Dalarnas informationsfolder om Södra Kungsleden är lite till åren, men den bästa information som finns att tillgå på svenska. Den hittar du HÄR.

Bilderna nedan är från när jag vandrade Södra Kungsleden 2016, och från hela sträckan Transtrand- Storlien.

I Transtrandsfjällen (även kallade Sälenfjällen) går leden över mjukt rundade lågfjäll. Det är lättvandrat och lång siktvidd.
I dessa låga fjäll är trädgränsen aldrig långt borta.
Lilldalsstugan i Skarsåsfjällens naturreservat, en av många fina raststugor längs leden.
Fulufjällets nationalpark är en flack fjällplatå med branta sidor omgivet av mycket gammal granskog. Här är vattendraget Tangån nära Björnholmsstugan i södra änden av nationalparken.
Stigning upp på Fulufjället och vy mot söder och det landskap leden passerat igenom.
I nationalparken har länsstyrelsen flera öppna övernattningsstugor som kostar 100 kr att sova i. Här är min mamma framför den mysigaste av dem, Bergådalsstugan.
Fulufjällets platå är flackt och kargt med enstaka knotiga träd som klamrar sig fast. Platån är så bred att när man går mitt uppe på den ser man inget annat än det flacka fjällandskapet åt alla håll.
Njupeskär är Sveriges högsta vattenfall, där det rinner ner för den branta kanten på fjällplatån. De flesta som besöker nationalparken kommer hit.
Vid Storrörsjön och Stor-Harrsjön är det våtmarker med rikt fågelliv och spänger som leden går på.
På väg ut ur nationalparken kommer man återigen in i gamla granskogar.
Genom Drevfjällets naturreservat är det blötare och lite mer svårnavigerat än resten av leden. Det finns dock flera gamla fäbodstugor som idag är mysiga raststugor. Här Id-Persätern.
Gränsfjället Härjåhågna tittar upp ovanför fjällskogen.
Utsikterna är en fin belöning i allt myrklafsande. Här är en vy norrut mot fjällen runt Grövelsjön.
Vacker kväll efter en dag med vandring över myrar.
Grövelsjöns fjällstation (sedd från nordväst).
Vackert, lågmält fjällandskap runt Grövelsjön. De högre topparna ligger på norska sidan gränsen.
I Rogen naturreservat blir landskapet vilt och stenigt. Detta område är känt för den besvärliga Rogenmoränen, långa åsar med besvärlig blockterräng som formats under istidens slutskede.
Rogenområdet känns verkligen som en vildmark, och det är mycket vackert.
Efter Rogenområdet kommer de mer lättvandrade Härjedalsfjällen.
Genom Härjedals- och Jämtlandsfjällen är det fint att gå med bra led, lagom kuperad terräng och fina vyer. Här syns Helagsfjället och Predikstolen på leden mot Fältjägarstugan.
STF:s Fältjägarstugan.
Helags fjällstation och omgivande fjäll, sett från en bit upp Helagsfjället.
Helagsfjället är Sveriges högsta fjäll söder om polcirkeln. Halvvägs upp på fjällen får man bra vy mot toppen och Helagsglaciären, som är Sveriges sydligaste glaciär.
Sylarnas fjällstation ligger mycket vackert (men väderutsatt) med de branta topparna i Sylmassivet som fondvägg. Jag har tyvärr ingen bild på Sylarnas fjällstation, endast denna bild på Sylmassivet med Sylån som rinner nedanför fjällstationen.
Blåhammarens fjällstation är den sista fjällstation som passeras på väg mot Storlien. Fjällstationen är känd för sin goda mat. Här finns Sveriges enda landfyr. Den visar vägen för vandrare och skidåkare vid dåligt väder.