Södra Kungsleden
På 1970-talet fanns ambitionerna att utöka Kungsleden (som går mellan Abisko och Hemavan) till att sträcka sig genom hela den svenska fjällkedjan. Det visade sig vara svårt, men projektet mynnade ut i bildandet av Södra Kungsleden. Den sträcker sig från Transtrand (där Sveriges sydligaste fjäll ligger) upp genom Dalafjällen till gränsen mot Härjedalen (som ligger nära Grövelsjön).
Södra Kungsleden är relativt okänd och få vandrar denna led. Bland de få som vandrar är de flesta tyskar. Det finns nämligen en populär vandringsguidebok i Tyskland som beskriver Kungslederna, både den norra och den södra. Tyskarna har därmed tillgång till betydligt mer information om leden än vad som finns på svenska. I den tyska guideboken innefattar Södra Kungsleden även den vidare sträckningen genom Härjedalen- och Jämtlandsfjällen upp till Storlien, så de tyskar som vandrar här menar ofta hela sträckningen Transtrand- Storlien när de pratar om Södra Kungsleden.
Det är ca. 20 mil mellan Transtrand och Härjedalsgränsen (Södra Kungsledens officiella sträckning). Gränsen går dock rakt igenom ett fjällområde så det är ett ganska knepigt ställe att avsluta en vandring på. De flesta som går leden väljer därför att avsluta i Grövelsjön (ca. 18 mil) eller fortsätta hela vägen upp till Storlien (ca. 36 mil).
Jag gick denna led under sommaren 2016, som del i min långa vandring mellan Strömstad och Storfjord. Det har nu blivit en bok, läs mer om den HÄR.
Överlag tycker jag att det är en mycket fin vandringsled som överraskade mig positivt på många sätt. Men det bör också nämnas att inte alla delar av leden är lika fina.
Den första delen av leden, genom Transtrandsfjällen och Fulufjällets nationalpark bjuder på fina stigar, vackert lågfjällslandskap och (för det mesta) lättvandrad terräng. Här gick jag och var nästan konstant överraskad över att det var så fint, men så få vandrare! Sträckan efter Fulufjället och Grövelsjön sjunker tyvärr kvaliteten på leden. Genom Drevfjällets naturreservat fortsätter det vara fina, omväxlande landskap, men själva leden är sämre. Det är så pass lite trampat att det ibland är svårt att se vart man ska och markeringarna är också undermåliga. Dessutom ska man igenom flera stora myrområden i detta naturreservat och eftersom det inte finns några spänger så är det bara att klafsa rakt igenom myrarna och hoppas att det inte är för djupt. Vattentäta kängor med ganska höga skaft eller stövlar är att rekommendera på denna sträcka. Mellan Flötningen (där det finns en liten mataffär) och Grövelsjön kommer den tråkigaste sträckan av leden, där man går långa bitar på tråkig skogsbilväg. Det här känns mest som en transportsträcka. Norr om Grövelsjön blir det fint igen, riktigt fint. Fortsätter man upp till Storlien så går man igenom det vilda, vackra, steniga Rogen naturreservat, därefter över lågmälda, lättvandrade fjäll i Härjedalen och slutligen förbi höga, spetsiga toppar vid Helags och Sylarna.
Hela sträckan Transtrand- Storlien är en vandringsled i klass med norra Kungsleden. Inte lika höga fjäll, men lika varierande och spännande landskap. Södra Kungsleden har också den fördelen att den går igenom fjällområden med betydligt färre besökare, så man slipper den rusning och stress som kan vara på delar av norra Kungsleden. Man är ofta helt själv i vildmarken.
Längs Södra Kungsleden finns många öppna rast- och övernattningsstugor, men man kan inte sova inomhus alla nätter så tält är nästan ett måste. Proviantera kan man göra på flera ställen längs leden, tex. Flötningen, Grövelsjön och Ramundberget, samt i de STF-stugor som finns längs norra delen av leden.
Länsstyrelsen i Dalarnas informationsfolder om Södra Kungsleden är lite till åren, men den bästa information som finns att tillgå på svenska. Den hittar du HÄR.
Bilderna nedan är från när jag vandrade Södra Kungsleden 2016, och från hela sträckan Transtrand- Storlien.
























