Den ca. 5 mil långa Urskogsleden går igenom norra Ångermanlands skogar, med början i Björna camping och slut i Vändåtbergets naturreservat. Fyra områden med skyddad urskog passeras. Dessa är ledens självklara höjdpunkter och vad som gett namn åt leden. Det är mycket fina, speciella områden som verkligen förtjänar ett besök, resten av leden är jag dock inte imponerad av.

Första sträckan mellan Björna och Kålhuvudets naturreservat är helt okej. Markeringarna är dåliga ibland, det märks att få vandrar här och ett antal stora kalhyggen förstör vildmarkskänslan, men annars är det en rätt fin sträcka. Där leden går igenom Kravattensliden, som är ett skyddat område, får man en försmak av urskog med gamla, knotiga träd täckta av hänglavar. Kravattensliden är tillräckligt högt beläget för att bli utsatt av väder och vind och skogen här liknar därför fjällnära skog. Kålhuvudet är ett mycket fint naturreservat med urskog och flera stora myrar. Här finns en öppen övernattningstuga som sköts av länsstyrelsen.

Andra sträckan mellan Kålhuvudet och Bågalidens naturreservat är leden ett skämt, tyvärr. Denna sträcka av leden borde inte få kallas led överhuvudtaget. Stigen ner från Kålhuvudet är fin, sedan tar det trevliga slut. Nu följer 8 kilometers vandring på tråkig skogsbilväg. Därefter en ”stig” genom skogen som inte finns, det är färgkluttar på träd som visar vägen men det är ingen stig och markeringarna går oftast där det är som blötast. Denna ”stig” kommer ut på tråkig skogsbilväg igen i 3 kilometer, innan leden viker av i Uddesjö (här finns ingen markering och man får gissa) till ännu en ”stig”. Till en början syns den, men är oanvänd och igenväxt, men efter att en väg korsas är den borta helt. Markeringarna visar sporadiskt vägen upp över ett besvärligt hygge och det är inte ens antydan till stig! Man får försöka följa markeringarna så gott man kan (eller i alla fall hålla rätt riktning) tills man kommer upp på Bågaliden. Där får man lön för mödan med en otrolig utsikt. Bågaliden är ett av Ångermanlands högsta berg och det står ett brandtorn som är öppet för besökare på toppen. Härifrån är det en otrolig utsikt i alla riktningar. Bredvid tornet har länsstyrelsen en raststuga.

Tredje sträckan mellan Bågaliden och Vändåtbergets naturreservat blir leden något finare igen. Stigen ner till Angsta är helt okej och går delvis i fin skog. Därefter blir det ömsom vandring på väg och ömsom stig i gles, sandig tallskog eller över hygge. Efter Locksta ligger Sjul Jonssons kåta, som har blivit återuppbyggd under sommaren 2018. Det är en mycket fin kåta som definitivt är värt ett besök. Mycket skickligt byggd och utanför finns en informationsskylt som berättar om familjen som bodde i en sådan kåta på denna plats i början av 1900-talet. Av vad jag hört är det tillåtet att övernatta i kåtan. Leden går in i Vändåtberget naturreservat. Här är det först dålig stig, men det blir allt bättre ju närmare stugan man kommer. Vändåt är ett mycket fint och kuperat urskogsområde, tillräckligt stort för att ge riktig vildmarkskänsla. Vid Inner-Abbortjärn har länsstyrelsen en övernattningsstuga. Från stugan är det bara några kilometer ner till parkeringen.

På Örnsköldsviks kommuns hemsida finns en informationsbroschyr om leden (lite till åren, men det mesta stämmer fortfarande). Den hittar du HÄR.

Nedan följer bilder från när jag vandrare Urskogsleden i början av september 2018.